Gör vi våra barn till säljare?

Det är på många sätt en hård värld vi lever i. Fram till 1970- och 1980-talet var det skolorna som både hade det pedagogiska ansvaret och såg till att skoleleverna kom iväg på skolresor. Hur lärarna på den tiden lyckades med allt det utan att bli utbrända har jag funderat en del på. Och går vi ännu längre bakåt i tiden, arbetade människor ännu längre arbetsdagar än vi gör nu. De orkade engagera sig efter jobbet i olika ideella organisationer, mer än vad vi gör numera. Hur orkade de? Först jobbade de, sedan orkade de engagera sig? Vi jobbar långa dagar, har kvalitetstider med barnen och engagemanget i ideella föreningar stupar rakt ner i statistiken.

Skolresorna bara föräldrarnas ansvar

Om barnen ska komma iväg på någon resa, är det numera upp till om föräldrarna och barnen, eleverna tar tag i frågan. De bakar kakor och bröd, de beställer hem olika produkter som de säljer; allt från underkläder till godis, salami, tulpaner och grillsåser. De jobbar, säljer och sparar till en resa som de till sist kan åka iväg på. Det finns företag som hjälper barnen sälja lättsålda produkter, som godis och kakor för att få ihop en klasskassa. Det är bra om alla barn får samma chans att lära sig något av att sälja och jobba mot gemensamma mål. Ofta hänger det på engagerade föräldrar. Engagerade föräldrar får oftast – engagerade barn.

5 nov 2017