Tar vi hand om de svaga?

Det är märkligt med författare. De är som om de hade ett mycket tunnare lager hud. Det kanske låter märkligt att uttala sig om en författares anatomi. Nu är det inte riktigt det som avses. Däremot kan man tolka det som att författare har en större känslighet inför den tid och värld hen lever i. Som författare kanske deras natur ligger i att känna av vilka trender, förändringar och anda som varje samhälle lever i. De kanske just har en tunnare hud – som en bekant en gång sa till mig – än andra för att de lever på att berätta om det för andra. Eller omvänt, de blev författare eftersom de kan berätta något om tillståndet i den värld vi lever i. Vad vet jag?

Författare är vår tids röster

Nu har jag haft förmånen att lära känna några författare. Tro mig, de är ett släkte för sig. Så gott som alla, har ett stort rättspatos. En känsla för att ett samhälle ska vara rättvist, jämlikt och vara ett samhälle som tar hand om sina svaga. De kanske har studerat så många samhällen och vet utifrån sin digra kunskap vad som händer med människorna och det samhälle som inte gör det. Ett sådant samhälle lever väl på ett sluttande plan? Och är nära sin egen undergång, precis som de fascistiska och nazistiska stater som förlorade i Andra världskriget?

Ta hand om ungdomar som kommit snett

Desto bättre finns det insatser i vårt samhälle som arbetar just för att ta hand om ungdomar, som inte har familjer som kan det. Vi vet ju (hoppas jag) att alla föräldrar inte är bra föräldrar – även om man önskar att så vore fallet. För de barnen och ungdomar måste det finnas lösningar så att de kan växa upp till goda vuxna. Det är ju de som ska ta hand om vårt samhälle en vacker dag. För de barn och ungdomar som av en eller annan anledning kommit i missbruk finns det – tack och lov – behandlingshem missbruksvård som är kapabla att ta hand om dem och som försöker få dem ur sitt missbruk.

Vårt samhälle säger något om oss

Det var en annan klok bekant som sa till mig en dag: Vårt samhälle som vi lever i nu, kommer att definieras utifrån vad vi gör för de svagaste i samhället. Det där har följt med mig sedan dess. Hur kommer vår generation att uppfatta oss? I efterhand kommer någon att se på hur vi levde, som...vadå? Vi, som lever i efter Andra världskrigets historia, har haft svårt att förstå nazister som tagit livet av 6 miljoner judar som om de vore skalbaggar, har haft så svårt att förstå alla dem som var "vanliga" tyskar, hur de kunde låta det hända. Och hur gör vi nu? Tar vi hand om våra svagaste?

17 sep 2017